System i fokus
- uppsatser med teori- och
metodexempel från energiområdet
Uppsatser från doktorandkursen
Systemanalys med metodexempel från energiområdet
Arbetsnotat Nr 33
Red.
Per Gyberg, Tema T, LiU
Per Gyberg, Magnus Karlsson, Lars Ingelstam, red., 2005 Linköpings universitet
Förord
Program Energisystem är ett forskningsprogram och en forskarskola som startades 1996 och består av fem olika avdelningar vid fyra universitet i Sverige. De deltagande forskarna tillhör inte bara olika ämnen utan också helt olika fakulteter. Inom ramarna för Program Energisystem arbetar tekniker och samhällsvetare tillsammans för att studera energifrågorna ur olika infallsvinklar. Det är inte bara tekniken i sig, utan även hur den påverkas av bland annat samhällets regelsystem, politiska beslutsprocesser och olika aktörers intressen som studeras. Följande avdelningar deltar i Program Energisystem:
Energiprocesser, KTH
Energisystem, Linköpings universitet Materialvetenskap, Uppsala universitet
Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet Värmeteknik och maskinlära, Chalmers
Nya doktorander har antagits vartannat år, med början 1997, där varje årskull läser ett gemensamt kurspaket om tjugo poäng. Kurspaketet har förändrats något under årens lopp, men huvudlinjerna är kvar. För doktoranderna som antogs 2003 ingick följande kurser i detta kurspaket:
Vetenskapsteori, 4p
Energisystem – baskurs, 10p
Systemanalys med metodexempel från energiområdet, 6p
Kurserna är öppna för andra doktorander i mån av plats och denna bok är ett resultat av de uppsatser som doktoranderna skrev under ”Systemanalys med metodexempel från energiområdet” och utgör en del i examinationen.
Linköping, november, 2005 Per Gyberg
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 7
PROGRAM, FORSKARSKOLA OCH SYSTEMANALYSKURS... 7
FRÅN ARTEFAKT TILL SYSTEM... 7
ÄR ALLTING ”SYSTEM”? ... 8
”METODEN” CONTRA ”THE SYSTEMS APPROACH” ... 10
TEMAN OCH SAMMANFATTNINGAR... 11
SYSTEM, TEORIER OCH ANDRA SYSTEM ... 15
ATT TÄNKA SYSTEM: MÖJLIGHETER OCH OMÖJLIGHETER I KRITISKT SYSTEMTÄNKANDE 17 SYSTEM OCH NATIONAL INNOVATION SYSTEMS... 29
DISKURSANALYS SOM METOD... 37
EKONOMETRISKA MODELLER... 45
METOD OCH SYSTEMANALYS ... 53
SIMULERINGSMODELLER – MED FOKUS PÅ SOLVÄRMEMODELLER... 55
OPTISKA MÄTNINGAR – KANETTENERGISYSTEMPERSPEKTIV VIDGA VYERNA? ... 65
SIMULERING I GATECYCLE SOM VERKTYG VID ANALYS AV ENERGISYSTEM... 71
SYSTEMANALYS AV INDUSTRIER MED MIND-METODEN... 79
ETT PAR METODER ... 89
FALLSTUDIEN SOM METOD... 91
FALLSTUDIE INOM ENERGIOMRÅDET... 97
GENOMFÖRANDET AV EN INTERVJUSTUDIE – FRÅN TEORI TILL PRAKTIK... 103
KVALITATIV INTERVJU... 111
FALL FÖR GRANSKNING ... 121
INTRODUKTION AV SÖKANDET EFTER SYSTEM FÖR VÄRME... 123
SNUTTIFIKATIONSTABELLEN – FÖR ALLA ATT LÄRA... 133
TÄNKBARA PROBLEM VID ANVÄNDANDET AV SEKUNDÄRDATA... 141
Inledning
Program, forskarskola och systemanalyskurs
I Program Energisystem samverkar tekniskt och samhällsvetenskapligt skolade personer, och en huvuduppgift är att utbilda doktorander inom området energisystem: en nationell och tvärvetenskaplig forskarskola. Gemensamt för den mängd vetenskapliga områden som finns representerad inom programmet är användandet av begreppet ”system”. Visserligen används det på olika sätt och med olika syften inom olika discipliner men begreppet har fått ett stort genomslag under 1900-talet som analysredskap samtidigt som ”system” blivit allt mer påtagligt som empiriskt fenomen.
Texterna i denna bok är de uppsatser som skrevs av doktoranderna på en kurs i systemanalys inom ramen för Forskarskolan och Program Energisystem. Kursen heter ”Systemanalys med metodexempel från energiområdet”, 6 poäng, och syftar till att ge en fördjupad förståelse kring begreppet ”system”. Ett viktigt fokus i kursen är att problematisera tekniska såväl som samhällsvetenskapliga metoder för analys och avgränsning av system med speciellt fokus på hur teorier kan översättas och översätts för att bli metodologiskt hanterbara inom de olika vetenskaperna.
Kursen består i huvudsak av tre moment. Det första momentet innebär att doktoranderna tillsammans med lärarna fördjupar sig i och diskuterar olika systemteorier. Det andra momentet är en individuell fördjupning. Här ska doktoranderna välja ett metodproblem och koppla detta till vald systemteoretisk infallsvinkel. Det är resultatet av detta moment som presenteras i denna skrift. I det tredje momentet ska doktoranden erbjudas fördjupning inom en speciell metod.
I denna inledning förs en kort diskussion om systembegreppet. Sedan kommer korta sammanfattningar av doktorandernas uppsatser utefter de teman de organiserats i. Därefter följer doktorandernas uppsatser.
Från artefakt till system
När vi talar om teknik associerar vi ofta till enskilda artefakter i vår omgivning. Ofta förknippas en viss typ av artefakter i högre grad med teknik än andra. En tröja kanske inte upplevs lika mycket som ”teknik” som en dator eller en bil. Ändå är en tröja och dess tyg, med vad och hur den är producerad, en tydlig påminnelse om industrisamhällets tidigaste dagar.1 Detta samhälle har mer än något annat exploaterat teknikens universum, för att tygla den och sätta den i sin tjänst.
Just när detta skrivs (februari, 2005) varnas det för att ännu en storm ska dra in över Sverige och då har fortfarande tusentals elabonnenter inte fått tillbaka strömmen efter den förra stormen. Vid sådana händelser blir vi plötsligt påminda om vår egen ömtålighet – hur får man tag i vatten och hur värmer man sig? På radion får de drabbade höra att ”de arbetar på det” och det är egentligen inget jag som enskild person kan göra. I bästa fall
1
arrangeras något, så som värmestuga, för att klara problem av mer livsviktigt slag – av myndigheter, hjälporganisationer eller elbolag. Den enskilda människan blir i en sådan situation, den avancerade tekniken i hennes omgivning till trots, abrupt påmind om teknikens betydelse som redskap för något så trivialt som att få ett glas vatten. Möjligen väcks en reflektion kring att det inte alltid har varit på detta sätt – att människan för bara något decennium sedan hade andra redskap och mer direkta metoder för att möta naturens krafter.
Även om vi i första hand kanske associerar till enskilda artefakter när vi tänker på teknik så har industrisamhället, dess otvetydiga allians mellan kunskapsproduktion, teknikutveckling och ekonomiska drivkrafter, skapat allt mer omfattande och avancerade tekniska lösningar för de mest vardagliga ändamål. De tekniska systemens allt mer omfattande komplexitet gör dem samtidigt allt mer svåra att överblicka. Även om de inte är nya företeelser (jfr t ex kanaler som transportsystem) så kan antalet och skalan på dem inte mäta sig med dem som finns i dagens ”moderna” samhällen. Dessa stora tekniska system tenderar dessutom att bli ”osynliga”.2 Det handlar om att vi tar dess varor för givet för att få vårt vardagliga liv att fungera och att dessa system levererar varor och tjänster som är nödvändiga för att få andra varor och tjänster med helt andra syften att fungera. Allt detta gör det mer och mer angeläget att studera och förstå den ”systemiskhet” som blivit en så avgörande del i vårt moderna samhälle.3
Är allting ”system”?
Lars Ingelstam inledde sin föreläsning vid kursens avslutning den 30 september 2004 ungefär så här:
När jag alldeles nyss gick en liten tur genom Kungliga Tekniska Högskolans campusområde, 32 år efter det att jag lämnade min anställning här, lade jag märke till att det kommit upp en massa nya skyltar. De signalerade namn på institutioner, centra och forskningsgrupper. I förbluffande många av dem ingick ordet system på ett eller annat sätt. Jag kan å ena sidan tycka att ordet har blivit ganska blankslitet av för mycket användning, inte bara i akademiska sammanhang utan också i reklam och samhällsdebatt. (En motsvarande överanvändning i mer humanistiskt orienterade miljöer har drabbat ordet kultur.) Å andra sidan är det säkert ett tidens rättvisande tecken att system och systemiskhet, som vi gärna talar om, erkänns som en del av det moderna samhällets problematik.
Men nu gäller det att tänka inte bara prata. Få ord har brukats så flitigt som ”system” under de senaste decennierna. Detta speglar på ett intressant sätt förändringar i samhället och vetenskaperna. I seriöst menade vetenskapliga sammanhang syftar system dock inte i största allmänhet på något som är krångligt och sammansatt (Ingelstam 2002). En minimidefinition är att
• Ett system består av två slags storheter: någon form av komponenter och samband
mellan dessa.
2
Summerton, 1998, Stora tekniska system, s. 20, i Blomkvist & Kaijser (red.), Den konstruerade världen.
3
Se t ex Ingelstam, 2002. System – att tänka över samhälle och teknik. Sid 13 ff och Ehliasson, 2005:
• Det bör finnas skäl för att just en viss mängd av komponenter och samband valts ut för att vara systemet; de bildar någon form av helhet.
• Därför måste man kunna urskilja systemet i förhållande till resten av världen: det finns en systemgräns. Men endast i undantagsfall är systemet slutet i den meningen att det inte har något att göra med resten av världen.
• Den del av resten av världen som inte hör till systemet men på något sätt har betydelse för det kallas dess omgivning.
”System” innebär alltså att det finns en sammankoppling mellan ett antal olika delar, eller komponenter, som tillsammans bildar en helhet.4 Viktigt för avgränsningen av ett system är ofta att se till det som en viss aktör kontrollerar.5 Teoretiskt görs dock ofta en operationell avgränsning för att kunna dra en gräns mellan systemet och dess omgivning.6 Risken är annars att systemet flyter ihop med sin omgivning. Om jag skulle vilja studera utbyggnaden av järnvägen i Norrbotten under sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet7 så skulle jag kunna fokusera själva järnvägen, dess problem och aktörer. Men utbyggnaden av järnvägen hänger tätt samman med elektrifieringen och de möjligheter detta skapade för både befolkning och järnväg. Därmed kan systemgränsen vidgas avsevärt. Samtidigt hade denna utbyggnad starka samband med ett annat stort tekniskt system, nämligen malmbrytningen, och därmed har gränserna flyttats än mer.8 Vilken avgränsning som görs beror givetvis på syftet med analysen.
Inom den systemanalytiska forskningstraditionen betonas de olika aspekter som vi just påmint om, på skilda sätt. Det finns dock minst två genomgående drag som vi tror bör prägla varje system-ansats, vilka ger en viss särprägel i förhållande till annan slags forskning. De kan uttryckas så här:
1 Det är systemet som helhet som är studieobjektet. Om man kan nå förståelse för dess funktion genom att ”bryta ner” det i komponenter och samband (analys) och sedan bygga upp det igen är detta helt OK. Men om detta är omöjligt eller opraktiskt får man finna andra metoder att förstå och beskriva systemet. Därför har begrepp som black box och syntes blivit viktiga ledstjärnor inom systemforskningen. I den meningen utgör denna forskning en kontrast och en utmaning mot en mer traditionell vetenskapssyn.
2 Systemets utveckling över tid är nästan alltid det intressanta. Systemforskningen är till sin natur dynamisk och intresserar sig för tidsförlopp och förändring. Inte sällan kan system som ser ”oskyldiga” ut uppföra sig väldigt överraskande över tid: som att alstra svängningar, dämpning, ”overshoot”, instabilitet och mycket annat.
4
Jfr Ingelstam, 2002, System – att tänka över samhälle och teknik.
5
Ingelstam, 2002, System – att tänka över samhälle och teknik, s. 22 eller Palm, 2004, Makten över energin, s. 46-47.
6
Ibid., s. 23.
7
Som Hansson, 1998, gör i Malm, räls och elektricitet, i Blomkvist & Kaijser (red.), Den konstruerade världen.
8
”Metoden” contra ”the systems approach”
Det finns en annan vetenskaplig kärnfråga som vi kort vill beröra, nämligen vilken roll som metoden eller metoderna skall spela i forskningen. På denna punkt kan man urskilja ganska olika inställningar bland systemforskare. Det är inte obekant att flera av ”klassikerna” (t ex system dynamics’ grundare Jay Forrester) framhåller sin egen metod (i hans fall baserad på en viss typ av differential- och differensekvationer), som Metoden framför andra. Liknande uppfattningar kan man ofta höra även i dag. Flera traditioner inom systemforskningen har grundats just på en viss typ av modell. Men den hållningen står inte oemotsagd. Två andra klassiker inom systemforskningen skall få illustrera hur man kan ställa sig till frågan.
Den förste är Norbert Wiener (f 1894), f d underbarn och professor i matematik vid MIT under många år fram till sin död 1964. Wiener är en av 1900-talets mest inflytelserika forskare och intellektuella. Redan i den vetenskapliga klassikern Cybernetics (Wiener 1948) slår han bryggor till det mänskliga nervsystemet och gör samtidigt en rad kritiska observationer om samhällslivet, arbetet, ekonomin och massmedia. Dessa utvecklades sedan vältaligt i The Human Use of Human Beings (Wiener 1950). En stark uppmärksamhet på tidens frågor kom alltså från första början att prägla den vetenskapliga teori som på Wieners eget förslag kom att kallas cybernetik: ”styrmansvetenskap”. Wiener förblev dock fullblodsmatematiker och avböjde flera anbud att engagera sig och cybernetiken i samhällsvetenskaperna. Dessa var, menade Wiener, alltför obestämda och utsatta för tillfälligheter för att passa för ”en genuint matematisk” teori som cybernetiken. Wiener hävdar alltså en relativt återhållsam syn på hur långt ”metoden” kan räcka till. Medan Wiener var och förblev fullblodsmatematiker har den andre grundare som vi vill nämna, C West Churchman (1914-2004), närmat sig ”system” från i första hand det tillämpade hållet. Churchman är en probleminriktad systemanalytiker. Han har publicerat sig inom såväl operationsanalys som systemanalys, men har också skrivit en doktorsavhandling i filosofi. Hans mycket spridda lärobok heter Systemanalys (The Systems Approach, Churchman 1968; den engelska titeln är mer rättvisande än den svenska). I den frågar han hur det kan komma sig att en rad problem, som vi tekniskt tycker oss ha lösningen på, ändå inte är lösta: världens mat- och hälsoproblem, krig och fred, rent vatten och ren luft… Hans svar är att vi inte tillräckligt bra har klarat ut frågornas inbördes sammanhang: problemets systemkaraktär. Metoderna inom ”the systems approach” kan variera över ett brett fält: Churchmans recept är att systemanalytikern skall förfoga över en stor repertoar av metoder från matematik, statistik och teoretisk fysik (inklusive de särskilda metoder som samlats under rubriken operationsanalys, eller optimeringslära) så att han kan välja den som bäst svarar mot problemet.
Inom Program Energisystem kommer tekniska och samhällsvetenskapliga aspekter att korsas i snart sagt varje problem som tas upp. Det blir därför naturligt att anknyta till det som inom teknikstudier kallas sociotekniska system: detta för att betona att systemet inte kan begränsas till enbart sina tekniska och materiella delar.9 Istället vill man inom systemstudierna betona att det ”tekniska” inte kan skiljas från det ”sociala”: det finns
9
aktörer som verkar i, för och av systemet, och som skapar dess betydelser och funktioner.10
Ett stort sociotekniskt system – ofta beskrivet som ett Large Technical System – kräver omfattande kunskaper inom en mängd områden. Ett elsystem kräver kunskaper inom bl a mekanik, fysik, kemi, ekonomi, marknadsföring, reglerteknik och administration. Dessa kunskaper är fördelade och instrumetaliserade i olika roller, tjänster och uppgifter inom systemet. Denna specialisering leder till att ansvar och roller är åtskilda från en mer övergripande kontroll och förståelse av systemet i sin helhet. Därför kommer också en etisk dimension med nödvändighet in i forskningen om och hanteringen av system11.
Teman och sammanfattningar
System, teorier och andra system
Vetenskapens främsta redskap är dess teorier och metoder. Det är dessa redskap som ska skilja vetenskapens kunskapsproduktion från annan kunskapsproduktion och därmed ge den någon slags legitimitet. Men historien har tydligt visat att även den ”rationalitet” som tillskrivs vetenskapen faller till föga för rutiner, tysta kunskaper och vetenskaparnas maktspel och prestige.12 Föreställningar om världen byggs in i modeller och teorier i vilka de får ett ”logiskt” sammanhang och därför blir svåra att upptäcka. Sanningseffekterna av denna verksamhet är ofta lika svårfångad som effekterna av en fjärils vingslag samtidigt som det onekligen får konsekvenser för hela samhällen i stort såväl som smått. Det tvärvetenskapliga mötet öppnar upp för en problematisering av denna typ av förgivet taganden just genom att ”fel” frågor tillåts ställas.
I sitt bidrag ”Att tänka system: möjligheter och omöjligheter i kritiskt systemtänkande” gör Karin Westerberg en analys av Mike C. Jacksons (1995) Beyond the Fads: Systems Thinking for Managers. Syftet med Westerbergs analys är att förstå de grundantaganden som det kritiska systemtänkandet vilar på samt vilka metodologiska konsekvenser detta får. I uppsatsen diskuteras bland annat om systemiskhet bör betraktas som ett ontologiskt begrepp eller som ett epistemologiskt verktyg enligt den kritiska systemansatsen. För Westerberg skapar svaret på denna fråga en paradox där forskarens roll inte längre är helt självklar.
I ”System och National Innovation Systems” riktar Anders Hansson intresset mot det teoretiska perspektivet National Innovation Systems (NIS) för att förstå hur man inom denna riktning kan ha nationen som systemgräns när ett innovationssystem idag till stora delar präglas av globala och gränsöverskridande förutsättningar. Hansson konstaterar dock att nationen som systemgräns ingalunda är någon självklarhet inom NIS. Ofta får teknologin utgöra grund för vilken systemgräns som sätts vilket leder till att nationsgränserna ändå överskrids.
10
”Klassikern”framför andra inom detta angrepssätt är T P Hughes, 1983: Networks of Power, en grundlig studie av elsystemens uppbyggnad i tre länder. Hughes lägger där grunden för många av de begrepp som numera används i studiet av stora tekniska system, och som också återkommer i flera uppsatser i denna volym.
11
Habermas, 1984/1968, Den rationella övertygelsen, s. 93. Jfr även Ingelstam, 2002, kap 9.
12
Maria Saxe skriver i sitt bidrag om ”Diskursanalys som metod” om tre diskursanalytiska traditioner: diskursteori, diskurspsykologi och kritisk diskursanalys. Saxe lyfter också fram hur en diskursanalys mer konkret går till och relaterar synsättet till systemteoretiska problem. Vad finns det för likheter och skillnader mellan de olika perspektiven? Avslutningsvis förs ett resonemang kring vad diskursteori kan bidra med i förhållande till mer tekniska analysmodeller och till Saxes eget projekt kring bränsleceller.
Rurik Holmberg har skrivit uppsatsen ”Ekonometriska modeller”. I sitt bidrag problematiserar Holmberg tilltron till och användningen av ekonometriska modeller då dessa modeller ofta ligger till grund för beslut av största vikt för samhällets utformning. I uppsatsen behandlas några grundläggande aspekter av ekonometrins tillvägagångssätt. Därefter problematiseras den tillsynes exakta beräkningens egenskaper med avseende på urval, gränsdragning och restfaktorer. Författaren hävdar att samhället har egenskaper som är långt ifrån så linjära som ekonometrin föreskriver.
Metod och systemanalys
Analysverktyg används regelbundet som redskap för analys av system av olika karaktär. Det metodiska angreppssättet vid användningen av dessa verktyg påverkar de slutsatser som kan dras vid respektive analys. Lämpligheten i att utnyttja ett visst verktyg vid en systemanalys utgör en delikat frågeställning där omfattningen av det metodiska angreppssättet sätter gränser och där den analyserade systemnivån är av avgörande betydelse. Att medvetandegöra och synliggöra de delar som inte ligger inom det studerade systemet är av yttersta vikt liksom insikt om begränsningar i metod och verktyg.
Magdalena Lundh behandlar, som titeln ”Simuleringsmodeller – med fokus på solvärmemodeller” antyder, simuleringsmodeller för solvärmesystem i sin uppsats. Efter en inledande beskrivning av solvärmemodeller diskuterar hon dess förtjänster och tillkortakommanden, såsom frågeställningar i samband med indata samt subjektiviteten i modellerandet. Hon belyser i uppsatsen den sociotekniska kontext som ett solvärmesystem befinner sig i, där brukarmönster och brukarens kunskap inte belyses vid modelleringen, och reflekterar över att medvetandegörandet av sådan kunskap ger en vidgad systemsyn.
Andreas Jonssons uppsats heter ”Optiska mätningar – Kan ett energisystemperspektiv vidga vyerna?” som tar upp frågeställningar kring experimentets systemgränser. Han utgår från ett experiment med en spektrofotometer på en bit glas och diskuterar utifrån detta generaliserbarhet och nyttan med experimentet. Texten berör skillnaden mellan experiment i en kontrollerad laborationsmiljö med studier i verkliga fall, liksom olika aspekter på fönster som brukaren ställs inför.
systemgränser i kombination med utsläpp av koldioxid och dessutom berörs rebound-effekten.
Sofia Klugman utgår i sin uppsats ”Systemanalys av industrier med MIND-metoden” ifrån en metod för analys av olika industriers energisystem, som även givit namn åt ett datorbaserat optimerande beräkningsverktyg. Via ett exempel visar hon tillvägagångssättet vid analyserna Diskussionerna baseras på hur ett sådant verktyg påverkar analysens inriktning och resultat. Bland annat beskriver hon begränsningar i själva modellerandet men även i möjligheten att få rätt indata till modellen och bristen av en utarbetad metodik för implementering av resultaten.
Ett par metoder
Tvärvetenskap handlar inte bara om att ha viss inblick i andra vetenskaper utan även om att se och försöka förstå ett fenomen på andra sätt. Det mest kännetecknande för vetenskapens kunskapsproduktion är dess metoder men givetvis också dess krav på konsistens mellan problemet, metoden, teorin och resultatet. Olika vetenskaper har ofta så varierande och specialiserade metoder att det ibland kan vara svårt att förstå metoder över disciplingränserna. För det tvärvetenskapliga arbetet kan detta skapa barriärer, inte minst om det behövs speciella redskap för att använda en viss metod.
Erik Hektor diskuterar i sin uppsats ”Fallstudien som metod” olika aspekter på fallstudien. Centrala termer som diskuteras är validitet, reliabilitet och generaliserbarhet, där bland annat val av studieobjekt och vikten av att redovisa och diskutera förutsättningarna vid en fallstudie betonas. Kopplingen systemanalys och fallstudie berörs och problematiseras liksom etiska ställningstaganden vid en fallstudie. Utifrån dessa diskussioner tar han upp problem och förutsättningar för att genomföra fallstudier i sina egna framtida projekt samt forskning.
Patrik Rohdin tar i sin uppsats ”Fallstudie inom energiområdet” upp fallstudien som metod och kopplar den till frågeställningar kring energieffektiviseringsåtgärder i industrilokaler. Efter en inledande metodbeskrivning, där Patrik gör en indelning av fallstudier i undergrupper, diskuterar han framtida projekt och forskning kopplat till metoden. Tanken är att denna uppsats ska utgöra teoretisk ram för Patriks framtida arbete. I Patrik Thollanders ”Genomförandet av en intervjustudie – från teori till praktik” behandlas intervjumetodens olika steg och vilka problem som intervjuaren kan tänkas möta. Den behandlar också spänningen mellan kvantitativa och kvalitativa studier. I uppsatsen betonas att intervjun inte bara är ett samtal utan en noggrant utarbetad metod för inhämtandet av data som kräver övning för att ge färdighet.
Fall för granskning
Det moderna samhället är i hög grad beroende av omfattande komplexa tekniska system. Dessa system erbjuder lösningar av de mest skilda slag. System är både som sociotekniskt fenomen och som vetenskapligt analysredskap ett sätt att organisera en på många sätt komplex värld. I båda fallen ger ”system” vissa typer av lösningar på vissa typer av problem. Allt som oftast tas dessa dessutom för givna: inom vetenskapen blir en viss systemsyn så inarbetad att den snarare är en metod än en teori där variabler förs in i ”modellen” utan att egentligen problematiseras; till vardags kanske vi förutsätter att saker och ting ska fungera som vanligt utan att behöva förstå systemets mekanismer och komplexitet. Oavsett vilket tenderar hög grad av komplexitet att skapa blinda fläckar där vanor, rutiner och förutfattade meningar dominerar. Ibland måste även dessa brytas upp, problematiseras och genomskådas.
Maria Danestig problematiserar i sin uppsats lämpligheten av användandet av systemteorier vid en fallstudieanalys av ett framtida värmebehov i Söderköping. Hon gör detta i uppsatsen ”Introduktion av sökandet efter system för värme” där framförallt problematiken i systemavgränsningen är central och lyfter frågor som är viktiga i arbetet. En sådan fråga är inverkan av olika aktörer i beslutet av typ av uppvärmning och huruvida de hamnar innanför systemgränsen eller utanför.
I ”Snuttifikationstabellen – för alla att lära” behandlar Erica Löfström olika hinder för kunskapens möjligheter att nå medborgarna. Den oerhörda mängd information som ”den moderna människan” omger sig med skapar ett allt mer påtagligt och ogenomträngligt informationsbrus. Löfström belyser hur information fragmentiseras till små paket utan sammanhang och hur detta både kan utnyttjas av makthavare liksom ställa till andra problem vid informationsspridning. Snuttifieringen innebär en stor samhällelig och demokratisk utmaning i en värld av allt mer globala och komplexa sammanhang. Inte minst vad det gäller framtida energisystem.
Johan Klasson belyser i sin uppsats ”Tänkbara problem vid användandet av sekundärdata” problem med att använda sekundärdata vid analys av energianvändning i bebyggelse. Han problematiserar kring tänkbara felkällor, såsom val av ansats och metod, samt insamling av data. Med utgångspunkt i framtida forskningsarbete tar Johan upp vilka felkällor som kan uppstå i detta arbete.
System, teorier och andra system
Att tänka system: möjligheter och omöjligheter i kritiskt
systemtänkande
Karin Westerberg, Tema Teknik och social förändring, LiU
System och National Innovation Systems
Anders Hansson, Tema Teknik och social förändring, LiU
Diskursanalys som metod
Maria Saxe, Energiprocesser, KTH
Ekonometriska modeller
Att tänka system: möjligheter och
omöjligheter i kritiskt systemtänkande
Karin Westerberg
Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet
Introduktion
I sin bok System: att tänka över samhälle och teknik (Ingelstam 2002) frågar sig Lars Ingelstam vad systemteori är för de olika forskare som säger sig syssla med just detta. Han ställer också frågan vad dessa forskare gör när de använder systemteori i praktiken. I den här essän vill jag ta hjälp av Ingelstams frågor, men också, och mer specifikt, fundera kring vad systemteori gör med studien och med forskarrollen?
Det ”systemanalytiska landskapet” (Ibid:11) består idag av ett flertal systemteorier och att välja att arbeta utifrån ett visst systemteoretiskt perspektiv innebär att jag som forskare kommer att dela vissa tankar och tillvägagångssätt med andra systemanalytiker, men också att jag på andra områden kommer att mena och vilja skilda saker. Det teoretiska perspektiv jag väljer kommer dessutom att påverka hur jag lägger upp min studie, vad jag ”ser” i mitt fall och vilken roll jag tar på mig som forskare i relation till forskningssubjekten (jfr. Kaijser & Öhman1999:17ff, Ingelstam 2002:11f). Mitt val av teoretiskt perspektiv går därför utöver att välja ”systemteori” och att göra detta ”på känsla” eller ”av tradition”.
I den här essän har jag därför valt att fördjupa mig i ett visst systemteoretiskt perspektiv -
kritiskt systemtänkande från managementstudier. Mitt syfte är att försöka förstå vilka grundantaganden detta teoretiska perspektiv vilar på och vilka metodologiska val det ställer mig inför. Jag har också försökt att konkretisera detta genom att tänka mig energistudier som exempel, för att få en bättre bild av vad kritiskt systemtänkande kan hjälpa mig att se.
Detta innebär att min essä är ganska begränsad i förhållande till det systemanalytiska landskapets mångfald. Jag har valt denna begränsning för att få möjlighet att fundera mer genomgående på ett teoretiskt perspektiv som känns lockande. Till skillnad från andra systemteoretiska perspektiv finner jag här en kritisk medvetenhet om flera av de frågor som är viktiga för mig; vad ska forskning syfta till, vad kan teori vara, vilket ansvar har jag som forskare för den forskning jag bedriver o.s.v.? Jag vill därför gå in och granska denna positiva upplevelse närmare. Jag känner också att detta perspektiv kan utgöra en god kontrast till organisationsteoretiska ansatser jag tidigare använt mig av (se Ling et al. 2002). Även om jag här inte jämför olika organisationsteoretiska ansatser, så har dessa tidigare erfarenheter funnits som en viktig drivkraft till att skriva essän.
Thinking for Managers. Denna text är skriven för att belysa skillnaden mellan det vetenskapliga arbetet med systemteori inom managementfältet och de ”managementmodeller” som marknadsförs till företag. Texten ger därför en översiktlig och personlig inblick i kritiskt systemtänkande som självklart kan fördjupas av andra forskares bilder. Detta kan ses som en brist i min genomgång, som därför bör ses som ett första försök att lära känna ett nytt teoretiskt perspektiv.
Ett struktureringsverktyg
För att försöka förstå och karaktärisera kritiskt systemtänkande har jag valt att tänka på teori som ramkonstruktion och som metodologi.
Med teori som ramkonstruktion (jfr Klintman & Mårtensson, 2003:22f) tänker jag mig teori som ett par glasögon som hjälper forskaren att göra en komplex och mångbottnad verklighet gripbar och begripbar. I designen av en studie och i mötet med ett särskilt fall står jag inför en mängd val och ”tittar” på en mängd saker. Men allt detta kan inte fångas in, beskrivas och ”ses” i analytisk mening; val måste göras, gränser måste dras. Något måste synas mer och annat mindre, något uppfattas som drivkrafter och annat som resultat eller ”utanför studiens ramar”. Teori som ramkonstruktion är alltså teori som en viss tankemodell eller ett visst perspektiv med vars hjälp vissa aspekter av verkligheten fokuseras och sorteras. Därmed blir empirin teoriimpregnerad (Kaijser & Öhman, 1999:18). I essän vill jag försöka se vilka delar av ett fall som hamnar i fokus, vilka huvudfrågor som ställs och vilka faktorer som bör belysas om jag väljer att utgå från kritiskt systemtänkande.
Att tänka på teori som metodologi (jfr. Ibid:10) innebär att jag försöker se om kritisk systemteori bär med sig mer eller mindre uttalade förslag till hur en studie bör läggas upp och genomföras. Finns det ett särskilt sätt att se på hur kunskap skapas? Ger teorin fingervisningar om vilken ”studiedesign” som är lämpligast och/eller vilka metoder som ger ett användbart resultat? Säger den något om min uppgift och mitt ansvar som forskare?
Kritiskt systemtänkande: en introduktion
Managementstudier fokuserar de strukturer, funktioner och metoder för beslutsfattande, ledning och utveckling som finns inom organisationer (jfr. Jackson, 1995:25f). Det finns en stark bild av managementstudier som tillämpade. Forskningen ska leda till metoder som är direkt användbara för organisationer som vill förbättra sin förmåga att leda och styra eller som befinner sig i en situation som kräver omstrukturering och förändring. Att tänka utifrån ett systemteoretiskt perspektiv i detta sammanhang kan då innebära ett nytt sätt att uppfatta de svårigheter som managern står inför genom att forskaren försöker:
[…] se på problemsituationer holistiskt, som helheter, snarare än att reducera problemsituationerna till deras delar och försöka förstå – och förändra dem – på basis av dessa delar. Detta eftersom jag tror att många av managerns mest intressanta och viktigaste problem uppstår när delarna interagerar med varandra och skapar framväxande egenskaper som inte är relaterade till delarna som sådana (Ibid:26)13
13
Alla managementstudier är dock inte systemteoretiska studier och intresset för forskning kring ledning och beslut utvecklades tidigare än intresset för systemteori inom fältet. Systemteori slog igenom under andra världskriget (Jackson, 1995:27) och hade sin bakgrund i ett militärt behov av att kunna tänka på krigsinsatser utifrån ett systemiskt perspektiv. I fokus för forskningen stod då så kallad ”operational research” eller OR, en teoretisk och metodologisk inriktning som: ”antog att människor delade värderingar, och att system kan modelleras matematiskt”14 (Jackson, 1995:27), och därmed en modell som inte förmådde hantera mer komplexa situationer.
Med OR som utgångspunkt, men också som kritiserat bollplank, har sedan nya, mer dynamiska systemteoretiska perspektiv utvecklats från 1960-talet och framåt. Fler forskare har intresserat sig för hur man kan skapa modeller och metoder som inkluderar situationer där aktörer har olika värderingar och där olika mål hamnar i konflikt med varandra. Tillsammans med sina kollegor på universitetet i Hull, England, har Jackson utvecklat en variant av systemteori utifrån denna hållning, som går under namnet kritiskt systemtänkande (Ibid:30).
Jackson kategoriserar kritiskt systemtänkande som en eklektisk15 teoribildning, med en meta-metodologi16 kallad kreativ problemlösning i vilken skilda metoder kompletteras på nya sätt inför nya problemsituationer. Han menar vidare att kritiskt systemtänkande bygger på en medvetenhet om att olika paradigm kan vara oförenliga och att teori aldrig är något neutralt. Han lyfter också fram betydelsen av att vara medveten om att forskaren alltid påverkar den organisation och de människor som hon/han studerar och att detta kräver en etisk hållning. Låt oss nu försöka konkretisera detta med hjälp av begreppen ramkonstruktion och metodologi.
Det kritiska systemtänkandets ramkonstruktioner:
Bakom tanken om ett kritiskt systemtänkande verkar ligga en mer generell syn på inte bara dagens organisationer, utan också moderna samhällena, som systemiska. Enskilda delar (t.ex. personer, grupper och artefakter), hör ihop på ett särskilt systemmässigt sätt och skapar, genom interaktion, något större än delarna i sig själva bidrar med. Det är denna interaktion (i form av samspel, konflikt, pluralism, enighet) som är det centrala ”fenomenet” i systemet och därmed det väsentliga för forskaren att studera.
På ett grundläggande plan kan alltså kritiskt systemtänkande sägas bära på en ramkonstruktion där världen av idag uppfattas som systemisk till sin natur. Att tänka i former av system är då ett sätt att anpassa sitt tänkande till hur världen är beskaffad. Systemtänkande ger, genom sin närhet till verkligheten så som den är, möjligheter till parts and seeking to understand them, and change them, on the basis of their parts. This is because I think the most interesting and important problems for managers arise when the parts interact and produce emergent properties which are not related to the parts themselves” (Jackson, 1995:26)
14
Citatet i original: ”[…] assuming that people share values, and that systems van be mathematically modelled” (Jackson, 1995:27)
15
Med eklektisk menas här att teoribildningen försöker dra nytta av och kombinera andra teoribildningar för att skapa nya perspektiv
16
såväl emanciperande17 förändringsprocesser inom samhälle och organisation (Ibid:39) som en mer komplett och allomfattande vetenskaplig kunskap (Ibid:40) och, mer specifikt, en säker grund för att skapa managementpraktiker (Ibid.).
Samtidigt menar Jackson att det inom managementstudier kanske är vanligare att använda sig av systemtankar ”helt enkelt för att lära oss mer om och klargöra olika perspektiv på världen”18 (Ibid:26), än som en beskrivning av världen som den är eller i ett försök att skapa system som ska integreras i samhället.
För mig blir det därför svårt att avgöra om system och systemiskhet är ett ontologiskt begrepp19 eller ett ”epistemologiskt verktyg”20 (Ibid.) inom kritiskt systemtänkande. Ska jag, i t.ex. en konkret energistudie, utgå från att energiomvandling samt distribution och konsumtion av olika energitjänster är fenomen som organiserar sig och agerar systemiskt. Att jag bör söka första dessa aktiviteter och de människor och artefakter som utför dem som systemiska komponenter sammankopplade i särskilda relationer med särskilda effekter – och därmed se teorin som det perspektiv som bäst motsvarar fallets verkliga tillstånd?
Eller ska jag, se begreppet ”energisystem” som en metafor, ett sätt att fånga in olika aktörers bilder av hur energiomvandling samt distribution och konsumtion av energitjänster går till. Och sedan använda dessa bilder och den relation de står i till varandra som ett verktyg för att visa på dominerande tankesätt, samsyn, makt och konflikter?
På en mer konkret nivå handlar systemkritiskt tänkande om organisationer som system och managern som en ”systembyggare” och ”systemnavigatör”. Forskning som inspireras av kritiskt systemtänkande kommer därför att fokuseras mot att ”lösa de problem som uppstår i det praktiska managementarbetet”21 (Ibid:26). På denna mer konkreta nivå skrivs system allt mer fram som ett ontologiskt begrepp. Organisationer bör därmed uppfattas som uppbyggda av olika element som interagerar med varandra på olika sätt. En organisations komplexitet – och därmed också komplexiteten i managementarbetet – beror av organisationens tids- och rumsdimensioner liksom av:
antalet element, grad och karaktären av interaktionen mellan element, elementens attribut [samt] egenskaperna hos subsystem och omgivning22 (Ibid.)
17
Med emanciperande menas här processer som verkar för att synliggöra makt, utjämna hierarkier samt göra fler delaktiga i planerings- och beslutsprocesser inom samhälle och organisation
18
Citatet i original: ”[…] simply to learn about and clarify different viewpoints on the world” (Jackson, 1995:26).
19
Med ”ontologisk begrepp” menas här ett begreppet system används för beskriva hur verkligheten verkligen är; hur den är beskaffad, hur den fungerar och vad den kännetecknas av
20
Citatet i original: ”epistemological device” (Jackson, 1995:26). Med “epistemologiskt verktyg” menas här att begreppet system används som en metafor med vars hjälp vi fånga in de olika uppfattningar som skilda aktörer bär på om vad som är relevant och viktigt i den vardagssituation och den organisation de befinner sig i. Begreppet system hjälper oss här att prata med varandra om subjektiva uppfattningar, behov och visioner, men säger inget om att världen i sig är systemisk
21
Citatet i original: ”[…] resolving problems in the practice of management” (Jackson, 1995:26)
22
Om tidigare systemteorier inom managementstudier såg på organisationen och dess element som enhetliga och som delande samma mål och värderingar, betonar dock kritiskt systemtänkande betydelsen av att ha en pluralistisk bild av värderingar och element i organisationerna. I min läsning innebär detta en förskjutning från en bild av organisationen som bestående av skilda funktioner (t.ex. ledning, marknadsföring och produktion) mot en bild av organisationer som uppbyggd av aktörer. Organisationen blir människor och människor kan ingå i:
enande relationer om de delar värderingar och intressen; de kan ingå i en pluralistisk relation om deras värden och intressen särskiljer sig men de delar tillräckligt mycket för att göra det värt besväret att förbli medlemmar i den koalition som utgör en organisation; och de kan befinna sig i en konflikt- eller tvångsrelation om deras intressen särskiljer sig utan möjlighet till samsyn och makt kommer in i leken så att någon grupp eller några grupper får som de vill på bekostnad av de som betvingas23 (Ibid:26)
Genom kritiskt systemtänkande kan forskaren bättre förstå sådana komplexa organisationer och de mångtydiga relationer om finns mellan aktörerna som ingår i den. Därigenom kan forskaren ge tydligare bilder av hur managers kan angripa praktiska problem i situationer som t.ex. präglas av liten komplexitet men pluralistiska relationer eller hög komplexitet med tvingande relationer. Managementstudier kan därmed närma sig de faktiska problemsituationer som managers ställs inför och föreslå särskilda, situationsberoende, angreppssätt. Detta gör att Jackson (1995:30,38) betecknad kritiskt systemtänkande som ett eklektiskt, situerat teoretiskt perspektiv på organisationer som system.
I en konkret studie av, låt oss säga uppvärmningssystemet i Söderköping24, riktar det kritiska systemtänkandet min forskarblick mot den eller de organisationer som leder systemet. Detta skulle kunna innebära en ensidig fokus på energibolaget ifråga, men skulle kanske också kunna innebära ett intresse för alla de organisationer som kan sägas delta i ledningen av det lokala värmesystemet (den kommunala organisationen, eventuella framträdande bostadsbolag?). Jag skulle fråga mig vilka element dessa organisationer består av och vilka värderingar och målbilder olika element förkroppsligar eller bär på. Vidare skulle jag intressera mig för hur olika element är systemiskt kopplade till varandra, vilka ”loopar” denna koppling utgörs av och vilka effekter de får. Slutligen skulle jag vända blicken mot de aktörer jag definierat som ”managers” inom organisationerna. Med hjälp av den bild av energisystemet jag nu har skulle jag försöka förstå de problemsituationer dessa managers ställs inför och hur dessa kan hanteras med hjälp av olika managementmetoder.
Utifrån en sådan ontologisk utgångspunkt framstår några saker som oklara i teorins ramkonstruktioner. Hur förhåller sig t.ex. fenomen som subsystem respektive koalitioner till varandra (är de synonymer, bygger det ena upp det andra)? Hur kan gränsen mellan system (organisation) och omgivning dras? Och vad kan ”omgivningen” sägas bestå av?
23
Citatet i original: ”[So people can be in] unitary relationships if they share values and interests; they can be in pluralist relationships if their values and interests diverge but they share enough in common to make it worthwhile there remaining members of the coalition that makes up an organization; and they can be in an conflictual or coercive relationship if their interests diverge irreconcilably and power comes to bear so that some group or groups gets its own way at the expense of those who are coerced” (Jackson, 1995:26)
24
Texten ger inte mycket vägledning här och denna otydlighet ger mig som forskare något oslipade glasögon.
Om jag istället väljer att anta att system ska förstås metaforiskt, blir min uppgift en annan. Begreppet ”system” kan då användas som ett analysverktyg som hjälper mig att skapa sammanhang i och förstå olika aktörers bilder av vad uppvärmning i Söderköping egentligen är, består av och borde utvecklas till. En aktör kan då t.ex. koppla samman uppvärmning med den kommunala organisationens samhällsbyggande ansvar och mena att uppvärmning handlar om det kommunala energibolagets utveckling både organisatoriskt och materiellt. En annan aktör kan däremot mena att uppvärmning handlar om oberoende och egeninflytande och därmed om varje enskilt hushålls förmåga att själv lösa sina energibehov. Det är alltså inte det systemiska i sig som intresserar mig som forskare, utan hur olika bilder av uppvärmning byggs upp, motiveras och relateras till varandra. Står dessa bilder i konflikt till varandra eller finns en samsyn? Bärs någon bild av aktörer med större inflytande över den materiella utvecklingen än andra? Hur påverkar i så fall detta t.ex. det demokratiska inflytandet över uppvärmningen i Söderköping (eller utsikterna att uppnå andra viktiga samhällsmål som t.ex. koldioxidreduktion)? Hur kan någon som har som uppgift att fatta beslut och leda aktiviteter som påverkar uppvärmningen agera utifrån dessa olika bilder och de maktstrukturer som de ingår i (givet t.ex. att vi vill uppnå vissa samhällsmål)?
Sammanfattningsvis bär alltså teorins ramverk på en dubbeltydighet som gör det oklart för mig som forskare vad jag verkligen kan ”se” med hjälp av systemkritiskt tänkande. Hjälper teorin mig att se de system och den omgivning som finns där ute, så att jag lättare kan skapa metoder för den manager som behöver en ”objektiv bild” att leda inom/mot? Eller ska jag inte bekymra mig om några ”objektiva” system och systemgränser, utan fokusera på aktörernas skilda bilder och på så sätt hjälpa managern att se de världsbilder som finns inom organisationen och som måste samsas i förändringsarbete?
Teorins metodologi:
Ett kritiskt systemtänkande bär med sig tanken om att det finns ett ”rationellt tillvägagångssätt” för den som vill lösa managementproblem (Jackson, 1995:26). Jackson konkretiserar ett ”rationellt tillvägagångssätt” med att forskaren antar ett systemiskt tänkande och söker förstå de problemsituationer hon/han studerar utifrån ett allomfattande perspektiv (Ibid.). Jackson ser ett ”rationellt tillvägagångssätt” som ett mer kraftfullt alternativ än de alternativ som t.ex. postmodernistiska teoretiker skapat. Dessa, menar Jackson, ifrågasätter människans möjligheter att ”finna en fast grund för kunskap och moral” (Ibid:39) och ”deklarerar att tanken på rationalitet och emancipation […] är mytiska och farliga”. Kritiskt systemtänkande vill därför hitta ett förhållningssätt och ett tillvägagångssätt som är en motpol till dessa postmodernistiska idéer och hålla kvar tanken om att forskning kan och bör söka sig fram till ”självbekräftande grunder för kunskap”25 (Ibid:40). På så sätt ska den forskare som arbetar med kritiskt systemtänkande upprätthålla modernitetens upplysningsideal:
25
Många av de idéer vi idag förknippar med systemtänkande; som rationalitet, mångsidighet, välfärd och emancipation, och framsteg är starkt kopplade till ”upplysningstanken”26 (Jackson, 1995:39)
Kritiskt systemtänkande erbjuder alltså forskaren en position utifrån vilken hon/han både kan och bör arbeta med helheter större än de som vårt vardagliga tänkande gör det möjligt att se. Hon/han bör också arbeta med ett kunskapsideal som bygger på tanken om ett fritt och obundet/objektivt kunskapande, grundat på forskarens förmåga att tänka ut vad som är rätt och fel, gott och ont.
För att klara av att inta denna position i mötet med den studerade organisationen och studiesubjekten krävs det att forskaren är teoretiskt medveten och förankrad. Hon/han måste ha en tydlig bild av vilka grundandtaganden den valda teoribildningen vilar på och vilka antaganden kring t.ex. organisationers väsen och effektivitet som finns inom den (jfr. Ibid:39). Eftersom målet är intervention och intervention alltid påverkar organisationen på något sätt, måste interventionen bygga på väl genomlyst teori (Ibid:38).
Som forskare bör jag alltså noga fundera över och undersöka varför jag fattar vissa teoretiska val och vad detta för med sig. Detta ingår i den metodologi som kritiskt systemtänkande bär på. I ett första steg måste jag värdera de olika teorier som finns tillgängliga för att studera och förstå organisationer och mer specifikt ledning, styrning och förändring inom/av organisationer. Som vi har sett tidigare menar Jackson (1995:40) att jag gör ett klokt val om jag väljer systemteoretiska perspektiv, men jag måste även då – i ett andra steg – noggrant göra mig medveten om vilka ramkonstruktioner som systemtänkandet vilar på. För det tredje bör jag i min empiriinsamling, min analys och min resultatredovisning öppet redovisa dels de kriterier som avgjorde mitt val av teori och dels de ramkonstruktioner som min studie därmed vilar på. Medvetenheten om teorins antaganden och bärighet ger mig som forskare också möjligheter att värdera mina slutsatser och dra nytta av andra relevanta discipliners teorier i en eklektisk anda.
Att pröva och förbättra det kritiska systemtänkandets ramkonstruktioner är därför en viktig del av forskaruppgiften. Ett sådant teoribygge bör kombinera en tydlig hypotesprövning, med ett tillvägagångssätt som liknar ett tidskrävande pusselläggande:
En första, grundläggande utgångspunkt är att vi, innan vi säger oss ha svaret på alla managementproblem, är skyldiga att göra mycket noggrann forskning över rimligt långa perioder […] För att kunna bedriva seriös forskning är det nödvändigt att ställa upp starka hypoteser, som du senare i alla möjliga situationer försöker att motbevisa under en lång tidsperiod27 (Ibid:36)
Min hypotesprövning får dock inte leda till att jag försakar min panoramablick, varför de hypoteser jag ställer upp måste kunna omfatta systemiskhet och inte vara partiella (Ibid:37). Det är också viktigt att hypotesen inte utformar sig som ett svar, utan som en
26
Citatet i original: “Many of the ideas that we today associate with systems thinking, such as rationality, comprehensiveness, human well-being and emancipation, and progress, are closely connected to the notion of `enlightment´” (Jackson, 1995:39)
27
tentativ fråga. Forskarens inställning till studien och forskargärningen ska vara att den bygger på en erkänd okunskap:
Vi har aldrig låtsats att vi vet vad som gör organisationer kompetenta och effektiva eller vad som gör dem till drägliga platser att arbeta på. Jag skulle fortfarande inte vilja påstå att jag är säker på om det handlar om att få strukturerna rätt eller processerna rätt, eller kulturen rätt, eller att handskas med politiken28 (Ibid:36)
Förutom att förbättra och bygga teori, finns en annan forskningsuppgift för den som arbetar utifrån kritiskt systemtänkande. Jackson (1995:30) kallar denna uppgift meta-metodologisk. Syftet med detta arbete är att utvärdera och belysa olika former av managementmodeller utifrån ett systemteoretiskt perspektiv för att på så sätt hitta metodkombinationer som kan möta komplexa problemsituationer. Jackson kallar därför också den meta-metodologi som han och hans kollegor utvecklat för kreativ problemlösning (Ibid.).
Om jag som forskare tar på mig denna forskningsuppgift utifrån ett kritiskt systemtänkande, för det med sig en något annan metodologi än för teoribyggaren inom samma teoretiska perspektiv. Ett första steg är att kritiskt granska de ramkonstruktioner som olika managementmetoder vilar på. Genom att samla in och studera metoder – kanske genom någon form av diskursanalys – bör jag som forskare ”läsa mellan raderna” för att fånga in de antaganden om organisationer, ledning och aktörer som de olika metoderna bär på. Ett andra steg är att värdera om olika metoders ramkonstruktioner är oförenliga.29 Om de är det kan dessa metoder inte samsas i samma meta-metodologi eftersom de då kommer att motverka varandras syften när de används. De metoder som har jämförbara ramkonstruktioner måste sedan testas utifrån den effekt de har när de används i en organisation. Olika metoder har olika effekter och kommer att leda till att olika grupper gynnas på bekostnad av andra. För mig som forskare gäller det därför att värdera vilka metoder som har en oönskad effekt, hur olika effekter kan jämnas ut och vilket etiskt ansvar som finns i att använda metoderna för intervention. Ett tredje (om än i texten rätt otydligt) steg blir att värdera i vilka problemsituationer som jag vill att den meta-metodologi jag utvecklar ska kunna vara verksam och göra nytta. Utgångspunkten är att det inte finns en meta-metodologi som passar alla problemsituationer – liksom teorin i diskussionen ovan, måste meta-metodologin vara situerad och kontextanpassad. Vad som är generellt i denna typ av forskning, är därmed inte meta-metodologierna själva, utan den metodologi med vilken olika managementmetoder granskas och sätts samman till olika, situationsanpassade metodologier. Ett fjärde, och sista, steg blir att pröva meta-metodologin i samverkan med olika organisationer och i de problemsituationer den är tänkt för. Genom att praktiskt pröva och interagera med managers kan meta-metodologin utvecklas, men också utvärderas.
Som doktorand inom Program energisystem skulle jag kunna arbeta meta-metodologiskt genom att granska de olika metoder som utvecklats inom programmet för t.ex. interventioner i industrier (Pinch, MIND, innovationssystem, deltagande
28
Citatet i original: ”We have not pretended to know what makes organizations efficient and effective and what makes them reasonable places to work in. I still would not claim to be sure whether it is getting the structure right or the process right, or the culture right, or dealing with the politics” (Jackson, 1995:36)
29
managementarbete o.s.v.). Vilka former av ramkonstruktioner vilar dessa på? Vilka effekter har de? Vilket etiskt ansvar vilar på forskaren i användning av dem? Och vilka meta-metodologier har vi möjlighet att utveckla för vissa specifika – och särskilt viktiga – problemsituationer?
Kan man så, avslutningsvis, skönja en tredje forskningsuppgift – den participatoriska – i kritiskt systemtänkande? I sin text beklagar Jackson (1995:29) att managementteori/metod verkar innebära att man ”antingen måste tjäna de med makt i organisationen eller lämna sin tjänst”. Han pekar ut endast en systemtänkare inom fältet – W. Ulrich – som han menar har försökt att utveckla ett kritiskt systemtänkande som:
medger att du frågar dig vem som vinner på föreslagna förändringar eller ny systemdesign i konfliktfyllda situationer eller där tvång utövas. Ulrich erbjuder också en möjlighet att ge makt åt dem som påverkas av ledningsbeslut, men som inte deltar i dem30 (Ibid.)
Han ser därför detta som en del av det kritiska systemtänkandet som måste utvecklas, inte minst på det metodologiska (och kanske meta-metodologiska) planet. För att göra detta bör jag som forskare kunna dra nytt av några av de metodologiska steg jag tog för att skapa meta-metodologi; att vara medveten om mina egna ramkonstruktioner och de ramkonstruktioner som finns i mitt ”vetenskapliga bagage”, att tydligt värdera vem jag tar ställning för utifrån vissa val i mitt metodbygge, att vara medveten om arbetets beroende av situation och kontext.
Samtidigt ser jag en del svårigheter med att kritiska systemstudier skulle kunna vara en grund för participatoriska metoder. Dessa svårigheter återkopplar till tidigare resonemang om system som ontologiskt eller epistemologiskt begrepp samt till tanken om att forskaren både kan och bör anta ett ”rationellt förhållningssätt” och en allomfattande blick. Som jag ser det finns det en motsättning i att uppfatta system som ontologi och att utveckla och/eller använda participatoriska metoder. Åtminstone om vi med system som ontologi menar att det går att definiera det sanna systemet så som det ser ut där ute. Kanske också, nu när jag tänker på det, om vi med system som ontologi menar att världen är systemisk till sin natur. Det första antagandet innebär att jag som forskare (eller någon insatt grupp i organisationen) kan definiera det verkligt optimala systemet som bör vara organisationens mål att uppnå. Andra, konkurrerande systembilder, kan då sägas befinna sig mer eller mindre nära denna optimala bild. Vad är det som avgör vilken den optimala bilden är? Vad är det som orsakar att vissa aktörer befinner sig närmare denna än andra? Och vad blir metodens uppgift – att undanröja dessa ”falska medvetanden”, att öka acceptansen för det verkligt optimala?
Det andra antagandet innebär att organisationer faktiskt fungerar och byggs upp som system och att vi alla upplever det på det sättet. Kan vi acceptera att organisationer är systemiska till sin natur? Hur ska vi handskas med de bilder av organisationen som bygger på ”icke-systemiska” upplevelser? Jag har lite lättare att se en möjlighet för en participatorisk utveckling inom kritiskt systemtänkande om jag som forskare istället
30
anammar system som metafor och samtidigt tillåter andra metaforer för organisationen att komma fram. Men talar vi då fortfarande om ett systemteoretiskt perspektiv?
Vitsen med en participatorisk metod är att skapa arenor och ramar för olika aktörer inom en organisation, t.ex. ett energibolag, att föra fram sina skilda upplevelser, kunskaper, erfarenhet, bilder och visioner av organisationens mål, organisation och framtida utveckling. I ett sådant arbete är det inte en panoramablick som eftersträvas utan fler uttalat situerade blickar. Vad som är ”rationellt” kan då heller inte tillåtas definieras utifrån forskarens teoriimpregnerade position, utan olika rationaliteter måste öppet redovisas och mötas under medvetenhet om att rationalitet konstrueras i relation till makt (jfr. Flyvbjerg, 1991). Kanske är Jackson själv på väg ditåt:
Utmaningen för systemtänkande och managementstudier är att sträva mot förbättringar samtidigt som vi accepterar en begränsad utblickspunkt; och att vi inte har någon rätt att vara pessimistiska. Även om det inte finns någon modenyck som kan garantera oss alla svar, måste vi försöka att komma framåt på grund av de problem vi står inför och de lidanden som följer på dem […] Vi måste erkänna våra begränsningar och alltid kritiskt reflektera över egenskaper och potentiella resultat av de metoder och tekniker vi utvecklar i syfte att förbättra sociala system31 (Jackson, 1995.41)
Några avslutande kommentarer och frågor
I min fördjupade läsning och analys av Mike C. Jacksons (1995) text Beyond the Fads: Systems Thinking for Managers har jag upptäckt ett tema som också har präglat många av de diskussioner som genomförts under kursen Systemanalys, nämligen frågan om hur begreppet ”system” ska förstås. I texten, och i kursens diskussioner, har begreppet ”system” växlat mellan att vara ett ontologiskt respektive ett epistemologiskt begrepp. Detta växelspel innebär att det systemteoretiska perspektivets ramkonstruktioner och metodologier bär på en paradox som påverkar forskarens position och forskningsuppgift. Vi skulle kunna belysa denna paradox och dess konsekvenser med hjälp av figur 1:
31
RAMVERK METODOLOGI
ONTOLOGISK SYSTEMSYN
- Det moderna samhället och dess organisationer är ”systemiska” till sin natur
- Systemteoretiskt
tänkande kan därmed bäst motsvara och beskriva verkligheten ”så som den är”
- Som forskare strävar vi efter en säker grund för vår kunskap om världen En viktig uppgift för den kritiske systemtänkaren blir därför att försöka förbättra de ramverk som teorin bygger på så att dessa alltmer kan spegla (rekonstruera?) den faktiska systemiskhet som råder i samhälle och organisation
EPISTEMOLOGISK SYSTEMSYN
- Samhällen och organisationer skapas i interaktionen mellan aktörer, artefakter och föreställningar - Begreppet ”system” är
ett vardagligt begrepp som vi ofta använder för att beskriva ”stora saker” i samhället
- ”System” ska därför förstås som en metafor som vi kan tala utifrån och med vars hjälp vi kan fånga in olika bilder av dagens samhälle och organisationer
Uppgift 1:
- Forskares och managementkonsulter skapa själva olika bilder av organisationer - Detta har lett till att
utvecklingen av olika managementmetoder - En viktig uppgift för forskaren är därför att granska dessa managementmetoder, söka och dekonstruera deras ramkonstruktioner samt ta fram meta-metoder som tar större hänsyn till olika bilder av vad organisationer är och bör göra
Uppgift 2:
- Olika bilder av organisationer bärs upp av olika aktörer med olika möjligheter att ha inflytande över vad organisationen blir och gör
- En viktig uppgift för forskaren är därför att skapa arenor för delaktighet i skapandet av organisationens profil och ageranden där dominerande bilder kan dekonstrueras, olika bilder mötas och makt brytas ner
Figur 1: Matrisen vill visa på den inneboende paradox som finns i Jacksons diskussion kring kritiskt systemtänkande och följderna av att tänka "system" som ontologiskt eller
Denna paradox väcker viktiga frågor som jag får lämna till mig och till läsaren att grunna vidare över. Kan ett teoretiskt perspektiv med framgång inrymma två så olika grundantaganden? Hur påverkas vår forskning och dess resultat av om vi uppfattar system som en ontologisk beskrivning av verkligheten eller som ett epistemologiskt verktyg? Kan en teori som arbetar med system som metafor sägas vara en systemteori? Är alla i så fall alla teorier som försöker förstå skilda aktörers världsbilder och hur dessa skapas och samspelar systemteorier? Eller kräver systemteori en viss form av världsbild där helheter byggs upp av element kopplade till varandra genom särskilda relationer? Vilka möjligheter till alternativa teorival (världsbilder) öppnar sig genom en sådan precisering av systemteori? Och vad vinner systemteori på en sådan precisering när det gäller en tydligare förståelse för i vilka fall systemteoretisk forskning verkligen kan bidra med något?
Litteratur
Ingelstam, Lars. System: Att tänka över samhälle och teknik. Eskilstuna: Statens energimyndighet, 2002
Jackson, Mike J. Beyond the Fads: System Thinking for Managers i; Systems Research, (1995/12/1), sidorna 25-42
Kaijser, Lars & Magnus Öhlander (red). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur, 1999
Klintman, Mikael & Kjell Mårtensson. Bioenergi för uppvärmning: Hushållens perspektiv. Research Report in Sociology 2003:1. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet, 2003
System och National Innovation Systems
Anders Hansson
Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet
Inledning och problemformulering
Perspektivet National Innovation Systems (NIS), vilket man finner inom ramen för evolutionär institutionell ekonomi, har vunnit mycket terräng det senaste decenniet. Perspektivet är en förgrening inom den mer generella innovationssytem-ansatsen men särskiljer sig genom att inta ett mer strikt förhållningssätt till nationen som systemgräns. Perspektivets genomslagskraft kan illustreras av att det sedan några år tillbaka tjänar som grundbetraktelsesätt inom OECD och VINNOVA.32 En förklaring till att perspektivet rönt så stor uppmärksamhet på sista tiden kan antagligen till stor del förklaras av att det lägger stort fokus på hur ekonomisk tillväxt skapas samt att det i jämförelse med konkurrerande ekonomisk teoribildning, främst den neoklassiska, har en mer nyanserad och dynamisk bild kring faktorer och processer som kunskap/lärande, innovationer/diffusion, nätverk och teknik. Yttermera finns även ett stort normativt och framåtblickande inslag i och med att NIS-forskningen ofta utmynnar i konkreta åtgärdsförslag för hur nationers innovationssystem ska förbättras genom ändrad politik.
Som påtalats är systemavgränsningen i NIS-perspektivet nationen, vilket medför flera praktiska fördelar eftersom det finns stora mängder kvantitativ data över nationen – BNP, patent, forskningsanslag, skattesatser etcetera. Däremot är stora delar av det som explicit uttryckt påverkar innovationsklimatet gränsöverskridande och ofta även globaliserat. Nyss nämnda paradox har väckt mitt intresse att reflektera över och sprida ljus över hur system behandlas inom NIS-fältet. Hur ger man sig i kast med att studera hur något väldigt globaliserat yttrar sig med nationen som systemgräns? Jag är inte på något sätt väl insatt i NIS-perspektivet och begränsar mig till att ögna igenom några böcker inom fältet, varav en där perspektivet tillämpas på energiområdet. Litteraturavgränsningen får även i huvudsak anses utgöra den yttre ramen för hur långt jag vågar gå i mina analyser i denna text. För att konkretisera uppgiften kommer följande frågor beröras:
• Ifrågasätts nationen som systemavgränsningen av NIS-forskarna?
• Finns det alternativa systemavgränsningar till nationen inom NIS-fältet?
• Vilka grundantaganden vilar NIS-perspektivet på?
Historik och introduktion till National Innovation
Systems
Som jag nämnde tidigare så är studiet av den tekniska förändringens betydelse för ekonomisk tillväxt inget nytt. Historiska teoretiker som Adam Smith var noga med att tillskriva teknisk förändring en betydande roll för samhällsförändring och ekonomisk tillväxt även om det var Karl Marx som var först med att placera teknisk förändring i absolut centrum i en teori om samhällsförändring.
32
Det har även från 1950-talet och framåt lagts stor möda vid att undersöka exempelvis hur det antagna linjära flödet från grundforskning samvarierar med uppmätt ekonomisk tillväxt. Intresset har i det närmaste uteslutande stannat vid den mätbara formella kunskapen som grundforskningen ansågs utgöra. Det har varit snäva analyser där tillgångar till några utvalda resurser antogs vara de avgörande faktorerna. Det är till stor del som kritik till detta snäva synsätt som NIS-perspektivet växte fram under tidigt 1980-tal. Strävan efter förståelse för varför nationer lyckas olika väl med att skapa ekonomisk tillväxt och den tekniska förändringens betydelse för detta var inledningsvis en enande frågeställning för det nya perspektivets forskningsriktning. I dessa analyser betonades allt som ansågs vara av betydelse för teknisk förändring såsom exempelvis, utöver ekonomiska faktorer, den historiska, sociala och institutionella kontexten, kunskapsöverföring (inte enbart formell sådan), industrisamarbetsklimat, politiskt klimat och innovationsprocesser. 33
NIS definieras enligt Freeman på följande vis:
”The network of institutions in the public and private sectors whose activities and interactions initiate, import, modify and diffuse new technologies”34 (Chris Freeman) VINNOVAs definition av NIS:
”Systemperspektivet används på flera nivåer. Studier av nationella innovationssystem (NIS) tar sin utgångspunkt i att det finns skillnader mellan nationer beträffande institutioner, resurser och prestationsförmåga. Staten spelar en viktig roll. Den tillhandahåller regelverk, infrastruktur, intermediära organisationer och utbildnings- och forskningsorganisationer.” 35
Pavitt anser att centrala frågeställningar för NIS-forskningen ofta har karaktären av att jämföra olika nationella innovationssystem och mer konkret pekar han ut följanda frågor som särskilt relevanta för vidare forskning:
“To what extent are the US achievements in Silicon Valley and biotechnology the products of flexible private institutions, or massive public investments in the underlying technologies? Is the lag in German performance in software and biotechnology, compared to the United States, increasing or declining. Are the Japanese institutions and practices that allowed rapid technological catch-up inappropriate for future development?”36
National Innovation System som system
McKelvey har gjort en genomgång av några NIS-teoretikers analytiska redskap och berör bland annat rimligheten i betydelsen av att ha nationen som system i en internationell värld. Det går i stora drag att se två analytiska problem i systemsynen. En nation kan ofta vara väldigt heterogen och de faktorer som studeras kan på grund av dess immaterialitet
33
McKelvey, M, 1991, s 3 ff
34
McKelvey, 1991, s 19
35
http://www.vinnova.se/main.aspx?Id=77481049-E5A6-4A85-BAC6-7D8868E16081
36
vara svåra att avgränsa till en isolerad nation. Peter Katzenstein argumenterade redan när perspektivet var i sin vagga för att nationen endast var en lämplig avgränsning i socialistiskt inspirerade stater där staten, kapitalet och arbetskraften har ett tätt samarbete. Han menade vidare att rimligheten i systemavgränsningen avtar i och med internationaliseringen av arbetskraft och nationellt samarbete. Katzenstein påpekar även att avgränsningen blir mer komplex i takt med fler multinationella företag som aktörer, där innovationssystemet i ett land kan påverka det multinationella företaget i ett annat och därigenom även innovationsklimatet i detta land. Generellt så är detta ett fenomen som inte förnekas i NIS-kretsar, däremot så skapar det oundvikligen problem. Kanske delvis som ett sätt att hantera detta problem så ges möjligheterna att genom institutionell förändring påverka innovationssystemet stor uppmärksamhet liksom att politiska aktiviteter i ett land oundvikligen påverkar nationens medborgare och företag. McKelveys slutsats är ändå att nationen i huvudsak är en lämplig analysnivå.37
Jamison har enligt McKelvey utgångspunkten att teknisk förändring drivs av två interagerande fenomen, teknikens inneboende kraft och hur denna teknik tolkas och hanteras i olika kulturella kontexter. I dessa analyser läggs stor vikt vid nationella kulturella förhållanden och det faktum att företag kan vara multinationella bortses från. I Jamisons modell bestående av tre analysnivåer omfattas makro-nivån exempelvis endast av nationen. Däremot förnekas inte teknikens internationella karaktär, tvärtom så betraktas den som internationellt spridd och homogen men den anses reagera med respektive nations lokala kulturella förhållanden. De nationella förhållandena i sig är med andra ord tydligt avgränsade. Nationen utgör främst en gemensam historisk och kulturell miljö.38 McKelvey menar att Lundvall har ett tydligt nationell perspektiv och ställer nationella olikheter samt innovativ kapacitet mot varandra. I dessa studier är utbytet av kvalitativ information, kommunikation mellan företag samt banden mellan företag och sektorer i en nation de centrala studieområdena. Dessa faktorer, som är grogrunden för innovationer, anses vara inordnade i en unik nationell struktur vilka antas ha skapats av nationens institutioner och ekonomiska struktur. I huvudsak likställer Lundvall analytiskt nation med nationens ekonomi.39
Till skillnad från ovan nämnda teoretiker studerar Porter i första hand industriella kluster, relaterade företag. Det han finner vara av störst intresse är hur olika branscher i en nation och hur specifika multinationella företag utvecklas beroende på nationell kontext. I sin analys ställer Porter upp ett stort antal nationsspecifika faktorer och analyserar hur dessa har påverkat utvecklingen av en nations industristruktur. De studerade företagen
